Sten Haraldsson 1610–1689
Bonde o rusthållare i Svanvik, Storbonde i Svanvik
Kön: Man Levnadsålder: 79
Levnadsbana (Karta)
Född | 1610-01-01 Svanvik, Undenäs, Skaraborgs län |
Bonde o rusthållare i svanvik, storbonde i svanvik | |
Gift (30) med Sigrid Ingrid Isaksdotter | 1640-01-01 Svanvik, Undenäs, Skaraborgs län |
Bosatt (≈43) | 1653 |
Död (79) | 1689-07-11 Svanvik, Undenäs, Skaraborgs län |
Begravd | Undenäs, Skaraborgs län |
Personanteckningar
Vigslar och barn
Gift med Sigrid, Ingrid Isaksdotter 1615-1698 barn
M Esbjörn Stensson 1645-1704
M Nils Stensson 1650-1729
M Harald Stensson 1650-1730
M Isak Stensson 1657-1739
K Kerstin Stensdotter
K Marit Stensdotter
M Måns Stensson †1730
K Margareta Stensdotter
Syskon
M Sven Haraldsson
K Rangela Haraldsdotter
K Ingeborg Haraldsdotter
K Maria Haraldsdotter
K Marit Haraldsdotter
M Måns Haraldsson †1653
M Rafwel Haraldsson †1653
K Kerstin Haraldsdotter
M Joen Haraldsson
Noteringar
Anteckningar om personen
death: född 1683 enl MyHeritage Melitshenko Web site
event: Alternate Death [11 july 1687] Svanvik, Undenäs, Karlsborg, Sverige
Den 2 maj 1642 framträdde Sten Haraldsson för tinget i Binneberg. Hans ärende var att få ett nytt laga fångsbrev för Svanvik, som klart utvisade att gården var gammalt skatte och ej krono eller frälse. Uppgavs att gårdens rättigheter sedan en tid tillbaka donerats till Forsvik. Steen Haraldsson framför att anno 1618 största delen av Svanviks gård blivit uppbränd, "varvid ett stort loft med undertill bod, som en kista stod uti, varuti var alla deras jordebrev, och bästa lösöres egendom, som de icke förmådde undsätta". Steen åberopar familjens "gamla arvägande börderätt på 2/3 poster uti Svanvik". Det befanns i kronans jordebok "för skatte och icke för Crono eller arvsägande frälse". Häradsrätten beviljade Steen Haraldsson ett nytt lagfångsbrev, som lagen medgav enligt jordabalkens 11 kapitel, " för att förhjälpa dem på sin börlige arvägande börderätt". Laga fångsbrevet, som Steen Haraldsson erhöll, var naturligtvis betydelsefullt för hävdande av gårdens skattenatur gentemot kronan och frälset. Protokollet från junitinget 1653 i Valla, då landbofogden Lars Månsson på Forsvik företrädde Steen Haraldsson och hans syskon, vid utlösen av Steens syskon ur Svanvik, har nämnts ovan. På tinget i Valla den 6 december 1659 uppvisade Steen Haraldsson en skrift, utgiven av kaptenslöjtnanten Hans Balthazar, vilken förmälde att Steen utspisat artillerifolket på 46 personer med två måltider samt 10 kannor öl. Steen hade också bistått med l/2 lass hö och 1/2 tunna havre åt hästarna. Därför begärde Sten Haraldsson ersättning av kronan. Av detta kan utläsas hur en dåtida bonde kunde bli drabbad av ett mer eller mindre våldgästande från överheten och militären. På decembertinget 1660 krävde Steen Haraldsson pengar av Anna Olsdotter i Håkantorp för knektlega, som han inbetalt förhennes räkning vid förra mönstringen.(Källa: Stig E Pettersson, Farsta)
År 1618 brann Svanvik ned i grunden med alla gårdspapper. Harald Månssons son Sten begärde därför nytt lagfartsbevis vid tinget i Valla den 2 maj 1642. Han fick detta. Samtidigt fick vi veta, att han hade bröderna Jon, Måns, Ravel och Sven samt systrarna Marit, Ingeborg, Kerstin, Rangela och ännu en Marit.
När Sten dog år 1683 stämde mågen Arvid Andersson i Undenebotten, Tived, samt svärdottern Karin Nilsdotter i Hult sin svärmoder och svågrarna i Svanvik om arv.*
På tinget i Valla den 6 december 1659 uppvisade Steen Haraldsson en skrift, utgiven av kaptenslöjtnanten Hans Balthazar, vilken förmälde att Steen utspisat artillerifolket på 46 personer med två måltider samt 10 kannor öl. Steen hade också bistått med l/2 lass hö och 1/2 tunna havre åt hästarna. Därför begärde Sten Haraldsson ersättning av kronan. Av detta kan utläsas hur en dåtida bonde kunde blidrabbad av ett mer eller mindre våldgästande från överheten och militären.
Ett mål av udda slag kom upp i häradsrätten i Valla 1672, nämligen att Steen Haraldsson i Svanvik anförde klagomål mot Lars i Tolsjöhult och Christoffer i Lövåsen, för att de spritt ut 1ögnen att Steen " sig i rackareämbetet inmängt" (en rackare var den person i trakten som hade funktionen att avliva hästar och hundar samt att ta hand om deras hudar. Det var ett arbete av ytterst lågt anseende).
Kom för Rätten Lars Månsson, fogde på Forsvik, kände sig fullmäktig för Joen och Måns Haraldssöner i Perstorp Blackestigen och Rafvill Haraldssons arvingar, samt för Joen Larsson i Grönehult, Olof i Lägeby, Sven i Torserud, Joen Larsson i Ekenäs och Jöns i Boovik. Att avhända all deras arvejord i halva Svanvika gård i Undenäs Gäld. Till deras svåger och hustrus broder och rätte frände Steen Haraldsson. (Vadsbo dombok 25-26 feb 1653).
$1De tre gårdarna Skagers-, Isacka- och Haraldsgården låg troligen fortfarande under en hand tills de delades upp på Stens söner.
Steen Haraldsson i Svanvik dömdes enligt protokoll från den 19 oktober 1686 till böter för olaga hygge.
1689 Valla dombok. 14/2 Extra ordinarie tingVar för Skattehemmanen utlyst. Undenäs Gäld.Ransakades om hemmanet Svanvik som berättas att Steens arvingar äga 4/9, Töres Finvedsson 3/9 och Kiettel 2/9. Kiettel ärvande i gården på sin hustrus vägnar. Steen hade i sin livstid den 10/7 1687 uti Hr Håkans och flera vittnens närvaro skriftligen förordnat att tvenne hans yngsta söner Isak Steensson och Måns Steensson, skulle på hemmanet bliva besuttna.Nils Steensson, Töresa måg.
Den 2 maj 1642 framträdde Steen Haraldsson för tinget i Binneberg. Hans ärende var att få ett nytt laga fångsbrev för Svanvik, som klart utvisade att gården var gammalt skatte och ej krono eller frälse. Uppgavs att gårdens rättigheter sedan en tid tillbaka donerats till Forsvik. Steen Haraldsson framför att anno 1618 största delen av Svanviks gård blivit uppbränd, "varvid ett stort loft med undertill bod, som en kista stod uti, varuti var alla deras jordebrev, och bästa lösöres egendom, som de icke förmådde undsätta". Steen åberopar familjens "gamla arvägande börderätt på 2/3 poster uti Svanvik". Det befanns i kronans jordebok "för skatte och icke för Crono eller arvsägande frälse". Häradsrätten beviljade Steen Haraldsson ett nytt lagfångsbrev, som lagen medgav enligt jordabalkens 11 kapitel, " för att förhjälpa dem på sin börlige arvägande börderätt". Laga fångsbrevet, som Steen Haraldsson erhöll, var naturligtvis betydelsefullt för hävdande av gårdens skattenatur gentemot kronan och frälset. Protokollet från junitinget 1653 i Valla, då landbofogden Lars Månsson på Forsvik företrädde Steen Haraldsson och hans syskon, vid utlösen av Steens syskon ur Svanvik, har nämnts ovan. På tinget i Valla den 6 december 1659 uppvisade Steen Haraldsson en skrift, utgiven av kaptenslöjtnanten Hans Balthazar, vilken förmälde att Steen utspisat artillerifolket på 46 personer med två måltider samt 10 kannor öl. Steen hade också bistått med l/2 lass hö och 1/2 tunna havre åt hästarna. Därför begärde Sten Haraldsson ersättning av kronan. Av detta kan utläsas hur en dåtida bonde kunde bli drabbad av ett mer eller mindre våldgästande från överheten och militären. På decembertinget 1660 krävde Steen Haraldsson pengar av Anna Olsdotter i Håkantorp för knektlega, som han inbetalt för hennes räkning vid förra mönstringen.(Källa: Stig E Pettersson, Farsta)
Enligt uppgifter hette fadern Harald Månsson och dog 1641. Farfar hette Måns Jonsson och dog 1598 i Undenäs. Gravstenen efter Måns Jonsson finns i Undenäs kyrka en trappa upp på museéavdelningen.
Den 2 maj 1642 framträdde Steen Haraldsson för tinget i Binneberg. Hans ärende var att få ett nytt laga fångsbrev för Svanvik, som klart utvisade att gården var gammalt skatte och ej krono eller frälse. Uppgavs att gårdens rättigheter sedan en tid tillbaka donerats till Forsvik. Steen Haraldsson framför att anno 1618 största delen av Svanviks gård blivit uppbränd, "varvid ett stort loft med undertill bod, som en kista stod uti, varuti var alla deras jordebrev, och bästa lösöres egendom, som de icke förmådde undsätta". Steen åberopar familjens "gamla arvägande börderätt på 2/3 poster uti Svanvik". Det befanns i kronans jordebok "för skatte och icke för Crono eller arvsägande frälse". Häradsrätten beviljade Steen Haraldsson ett nytt lagfångsbrev, som lagen medgav enligt jordabalkens 11 kapitel, " för att förhjälpa dem på sin börlige arvägande börderätt". Laga fångsbrevet, som Steen Haraldsson erhöll, var naturligtvis betydelsefullt för hävdande av gårdens skattenatur gentemot kronan och frälset. Protokollet från junitinget 1653 i Valla, då landbofogden Lars Månsson på Forsvik företrädde Steen Haraldsson och hans syskon, vid utlösen av Steens syskon ur Svanvik, har nämnts ovan. På tinget i Valla den 6 december 1659 uppvisade Steen Haraldsson en skrift, utgiven av kaptenslöjtnanten Hans Balthazar, vilken förmälde att Steen utspisat artillerifolket på 46 personer med två måltider samt 10 kannor öl. Steen hade också bistått med l/2 lass hö och 1/2 tunna havre åt hästarna. Därför begärde Sten Haraldsson ersättning av kronan. Av detta kan utläsas hur en dåtida bonde kunde bli drabbad av ett mer eller mindre våldgästande från överheten och militären. På decembertinget 1660 krävde Steen Haraldsson pengar av Anna Olsdotter i Håkantorp för knektlega, som han inbetalt för hennes räkning vid förra mönstringen.(Källa: Stig E Pettersson, Farsta)
År 1618 brann Svanvik ned i grunden med alla gårdspapper. Harald Månssons son Sten begärde därför nytt lagfartsbevis vid tinget i Valla den 2 maj 1642. Han fick detta. Samtidigt fick vi veta, att han hade bröderna Jon, Måns, Ravel och Sven samt systrarna Marit, Ingeborg, Kerstin, Rangela och ännu en Marit.
 
När Sten dog år 1683 stämde mågen Arvid Andersson i Undenebotten, Tived, samt svärdottern Karin Nilsdotter i Hult sin svärmoder och svågrarna i Svanvik om arv.*
Källa: Lars Svedin internet